Det var en gång två ekorrar. De hette Esther och Elian. De var ute och gick i Lund, de var på väg till en tågstation. Det var där de bodde. De tänkte åka till Spånga för hälsa på, en av sina vänner. Det var Pelle.

När det hade nästan kommit fram, såg Esther att Elian var dyster. Hon ville att Elian skulle vara glad, så hon behövde tänka ut något. Nu visste hon vad hon skulle göra.

Hon visste att Elian gillade tåg och spårvagnar, och de gick ju bredvid en spårvagn. Hon hjälpte Elian upp på spårvagnen.

De lekte tagen. Det var roligt Elian fick upp sitt humör. Det kom en tågskoter när de hade lekt lite. Försten som blir omkörd av skotern är ruttet fläsk, sa Elian.

När set kom till slutet spårvagnen så stannade tågskoter. Han som satt där inne sa att det var väldigt farligt att vara nära de sa han. De visste inte Elian och Esther.

Elian blev ledsen och börja de gråta. Esther visste att de var en timme kvar till tåget skulle gå. Föraren i skotern frågade om de ville åka en runda, Ja skrek de i kör! De blev glada och kom i tid till tåget.