Augusti - Skrubbskädda
Skrubbskäddan är vår vanligaste plattfisk. Den förekommer längs hela västkusten och i Östersjön ända upp till Bottenviken. Den tål sötvatten och har påträffats i både Vänern och Mälaren. Den förekommer på upp till 250 meters djup, men föredrar grundare vatten där den gärna gräver ner sig i sandbottnen. Dess kamouflagetecknade ovansida skyddar den från upptäckt. Födan består mest av musslor, borstmaskar och kräftdjur.
Skrubbskäddan fortplantar sig under våren och försommaren. Då producerar honan 2 miljoner ägg som antingen svävar omkring fritt i vattenmassorna eller sjunker till botten. Precis som alla plattfiskar genomgår skrubbskäddan en förvandling från yngel till vuxen fisk.
Till en början simmar ynglen som andra fiskar, med buken nedåt. Efter en tid vandrar det ena ögat över till det andra, och fisken börjar simma på sidan och söka sig till bottnen. Plattfiskar ligger alltså inte ”på mage” som man kan tro, utan på sidan.
Skrubbskäddan blir oftast omkring 20 cm lång. Det är en god matfisk som ofta kallas ”Flundra” i fiskdisken.
September - Mört!
Karpfiskar kallas världens mest artrika familj sötvattensfiskar. Mörten vår vanligaste karpfisk som bäst känns igen på de nästan klarröda ögonen. Den förekommer i hela Sverige utom i fjällen. Den trivs i olika typer av sjöar, i rinnande vatten och även längs kuster med bräckt vatten.
Mörten blir sällan större än 20 cm men kan bli dubbelt så lång. Den lever huvudsakligen av insektslarver, men även blötdjur och alger ingår i födan. Fiskars fortplantning kallas lek. Mörtens lek inträffar från och med april-maj när vattentemperaturen når 10 grader. Då söker den sig gärna i stim till rinnande vatten där hona lägger över 100 000 ägg som fäster på stenar och växter. Ynglen kläcks efter några dagar. Både yngel och vuxna mörtar utgör viktiga byten för större rovfiskar som abborre och gädda.
Förr var det vanligt att äta mört i Sverige. Idag är det en nästan outnyttjad naturresurs som kanske borde tas tillvara mer. Vad sägs om gravad mörtfilé? Som matvara är mörten mycket näringsrik med bland annat flera vitaminer.
Oktober - Lax
Lax är en fisk inom familjen laxfiskar. Den skiljs från sin släkting öringen bland annat genom att den har färre fläckar på kroppen (ordet ”laxöring” är en felaktig sammanblandning av de två fiskarna). Laxen förekommer i norra Atlanten och i Östersjön. De största laxarna kan kan bli 140 cm och väga över 30 kg. Laxen lever på några meters djup, men kan jaga ända ner till 200 meters djup. Födan består mest av småfisk och kräftdjur.
Precis som många andra fiskar så ”vandrar” laxen när det är dags för lek (fortplantning). När laxen är 4-5 år beger den sig till den å eller älv där den en gång kläcktes. Hannen får då ett förändrat utseende med en krokig underkäke. Fiskarna måste jobba sig upp mot strömmen ända tills de når en lugn och grund del av vattendraget som passar för leken. Det är svårt, men de klarar till och med att simma och hoppa förbi vattenfall. Efter leken är vissa laxar så utmattade att de dör. När fiskynglen kläcks så simmar de mot havet för att växa sig stora.
Laxen har blivit allt mer ovanlig. Det beror bland annat på att vattenkraftverk hindrar fiskarna från att vandra till sina lekområden. Men det går att hjälpa laxarna genom att bygga ett ”omlöp”, en väg förbi kraftverket.
November - Gädda
Gäddan är en vanlig fisk som förekommer i sjöar över hela Sverige och i Östersjön. Honan kan bli uppåt 150 cm lång och väga närmare 30 kg. Arten tillhör gruppen gäddfiskar. Med sin uråldriga historia kan gäddan betraktas som ett ”levande fossil”. De äldsta fossilen av gäddfiskar är mycket lika dagens gäddor, trots att de är omkring 60 miljoner år gamla!
Gäddan är en rovfisk som framför allt äter andra fiskar (även andra gäddor). Den klarar byten som är upp till halva dess egen längd. Den ”lurpassar” och gör snabba attacker mot förbipasserande byten. Om den får tillfälle tar den även grodor, vattensorkar och andungar. Själv har den inte så många fiender, men måste akta sig för den fiskätande rovfågeln fiskgjuse. ”Gäddleken”, alltså när gäddan förökar sig, sker tidigt på våren. Då söker sig hannar och honor till grunda områden med lite varmare vatten, till exempel översvämmade ängar. Honan kan producera upp till 200 000 ägg som kläcks efter ett par veckor.
Gäddan spelar en viktig roll i alla ekosystem. Mindre fiskar äter ofta djurplankton, som i sin tur äter de växtplankton som skapar algblomning. När det finns gott om gäddor (som äter mindre fiskar) minskar alltså risken för algblomning.
December - Ål
Ålen förekommer i norra Atlanten och i sjöar och vattendrag i Europa. Honan blir störst, upp till 1,5 lång.
Ålen är en av världens mest gåtfulla djur. Den föds med största sannolikhet i Sargassohavet utanför Nordamerika. Men ingen forskare har hittills kunnat bevisa det, trots många försök. Sedan driver ynglet med havsströmmar till Europa, där det vandrar upp i vattendrag eller lever längs kusterna. Först efter många år, upp till 25 år blir ålen redo för fortplantning. Då får den ett svart/silvrigt utseende och simmar tillbaka till platsen där den själv föddes.
Ålen var länge en eftertraktad matfisk som förekom i stora mängder. Tyvärr har beståndet minskat på grund av överfiske och svårigheter för ålar att ta sig förbi vattenkraftsanläggningar. Idag finns endast en hundradel av alla ålar kvar. Hoppet är de projekt som startats för att rädda ålen och ta reda på mer om dess mystiska liv.
Ålar är kända för att kunna bli mycket gamla. Ålen Åle ska ha slängts i en brunn nära Brantevik i Skåne år 1859, där den livnärde sig på grodor och andra smådjur tills den dog 2014. Kan du räkna ut hur gammal den blev?
Januari - Röding
Rödingen är en laxfisk, precis som lax och öring. Den skiljs från sina släktingar bland annat genom att dess fenor har vit framkant, samt att den har ljusa prickar mot mörk botten och inte tvärtom. Under rödingens lekperiod brukar särskilt hannarna utveckla en klarröd färg på buken.
Rödingen förekommer i alla vatten kring norra polcirkeln, men de svenska rödingarna lever enbart i sjöar och vattendrag med kallt sötvatten. Rödingen är den sötvattensfisk i världen som klarar att leva längst norrut. I vissa kalla vatten har den därför inte så många konkurrenter om födan, som mestadels består av mikroskopiska vattendjur, så kallade plankton. I Sverige är rödingen vanligast i fjällen, men den finns även till exempel i Vättern.
Rödingens lek infaller oftast under höstmånaderna. Hannen försvarar ett revir på en grund, stenig botten. Där lägger honan omkring 2500 ägg som hon vaktar några dygn. Äggen kläcks först på våren. Rödingen kan leva uppåt 40 år, bli upp till 90 cm lång och väga upp till 10 kg.
Februari - Torsk
Torsken har sin egen familj, nämligen torskfiskarna. Där ingår förutom torsken flera viktiga matfiskar, som kolja, vitling och gråsej. Torskfiskarna känns bland annat igen på en långsmal kropp, stor mun och en eller flera ”skäggtömmar” på underkäken. Torsken är störst i familjen och kan bli ca 180 cm lång. Den har oregelbundet småfläckig kropp, en ljus sidolinje, och en kraftig skäggtöm.
Torsken föredrar djupt vatten och håller gärna till nära botten på 10-200 meters djup, där den framför allt livnär sig på fisk, men även snäckor, musslor och kräftdjur. Torsken förekommer längs hela Sveriges kust.
Torskleken infaller under första halvan av året. Honan kan lägga över fem miljoner ägg, som efter befruktningen svävar omkring fritt i vattnet. Ynglet kläcks efter några veckor och sedan växer fisken ungefär 10 cm per år. Först efter några år är den själv redo att fortplanta sig.
Torsken är en av världens viktigaste matfiskar. Tyvärr har det lett till att den fiskats för hårt. Många bedömer att vi behöver sluta att fiska torsk för att ge bestånden en chans att återhämta sig. Om den försvinner helt så påverkas ekosystemet så att det kan bli ännu svårare för arten att komma tillbaka.
Mars - Makrill
Makrillen förekommer i Atlanten och Medelhavet. I Sverige förekommer den längs Västkusten och ibland en bit in i Östersjön. Den är lätt att känna igen med sin grönblåskimrande rygg med det distinkta mönstret av mörka ränder och fläckar. Bakom de bakre fenorna har den en rad extra småfenor.
Till skillnad från andra fiskar saknar makrillen simblåsa, det luftfyllda organ som fiskar kan reglera sin flytförmåga med. Makrillen måste därför ständigt simma för att inte sjunka. Och den simmar bra och snabbt, upp till 30 km/h! Makrillen övervintrar i Atlantens och Nordsjöns djupområden. På våren kommer den till Kattegatt och Skagerak vid Sveriges västkust för att leka (para sig). Efter leken stannar den kvar ända till hösten, då den återvänder till sina övervintringsområden.
Födan består främst av djurplankton (pyttesmå vattendjur), men även rom och yngel från andra fiskar. Den lever i stim och är själv ett viktigt byte för mängder av djur, t ex valar, sälar, hajar och olika havslevande fågelarter. Den är också en av våra viktigaste matfiskar. Tyvärr hotas den därför av överfiske, vilket betyder att man fiskar på ett ohållbart sätt.
April - Abborre
Abborren är en sötvattensfisk som förekommer i sjöar och vattendrag i hela Sverige. Den trivs även i bräckt vatten och förekommer längs hela östkusten. Abborrens röda fenor och dräktens strimmiga mönster gör den lätt att skilja från andra fiskar. Den främre ryggfenan kan resas och fenstrålarna har vassa spetsar.
Abborren leker – fortplantar sig – på försommaren. Honan lägger sin rom i strängar på vattenväxter. Flera hannar följer honan och befruktar äggen. En abborre kan bli 20 år. De största exemplaren, som brukar vara honor, blir över 60 cm och kan väga 3 kg.
Abborren är en rovfisk som främst lever av kräftdjur och mindre fiskar. Vuxna abborrar kan jaga småfisk tillsammans i stim. Rovfiskar som gädda och abborre är viktiga för att minska problemet med för mycket alger. Det beror på att de äter de mindre fiskar som äter djurplankton – som äter alger. Hängde du med? (Mycket abborre = mer algätande djurplankton = mindre alger.)
Maj - Öring
Öringen är en art inom laxfiskarna som ibland blandas ihop med laxen som den liknar. Den skiljs från laxen bland annat genom en kraftigare stjärtspole och att ”mungipan” sträcker sig en längre bit bakom ögat. Laxens prickar är x-formade, medan öringens är runda.
I Sverige förekommer öringen i de tre varianterna bäcköring, havsöring och insjööring. Bäcköringen lever hela sitt liv i rinnande sötvatten och blir inte längre än 30 cm. Havsöringen lever sina första år i rinnande vatten, och simmar därefter ut i havet. Efter några år återvänder den till sin uppväxtplats för att leka. Havsöringen kan bli 110 cm. Insjööringens livscykel liknar havsöringens, men utspelar sig helt i sötvatten.
Öringens lek infaller under hösten. Då söker den sig till grunda grusbottnar i strömmande vatten. Precis som många fiskarter behöver öringen alltså få ”vandra” genom våra vattendrag. Tyvärr har människan skapat hinder för fiskarnas rörelser, t ex kraftverksdammar. Men det går rätta till problemen genom att skapa speciella strömfåror där fiskarna kan ta sig förbi dammarna.