Augusti - Ask
Asken är ett lövträd som kan bli grovt och högt. Det finns över hela landet men är mer vanligt i södra Sverige. Det känns igen på en grå stam med sprucken bark och grova uppåtböjda grenar. Bladen består av en stjälk med några bladpar och ett ensamt blad i spetsen. Den får sina löv sist av alla träd på våren, först i juni. Den tappar också sina löv först av alla på hösten, redan i september.
Asken blommar med blomknippen på våren redan innan löven spricker ut. Blommorna pollineras med hjälp av vinden. Frukterna som kallas nötter sitter i klasar och har små vingar som gör att de bärs iväg med vinden.
Den äldsta kända asken är omkring 700 år och växer vid Rinkabäcks gård i Västergötland. Den största asken i Sverige blev 30 meter hög med en omkrets på 6,5 meter.
Asken har alltid varit ett älskat träd. I gamla tider var det vanligt att ha en ask på gården – ett så kallat vårdträd. Det var också vanligt att man hamlade askar, vilket betyder att man skar grenar med löv av trädet som extra mat åt gårdens djur. Trädet har också en plats i mytologin, då själva världsträdet Yggdrasil sägs föreställa en ask. Askens virke är hårt och segt. Därför har det använts för att göra redskap och skaft till exempelvis yxor.
September - Rönn
Rönnen är ett träd som hör till rossläktet. Det betyder att den är nära släkt med t ex äpple, päron och nypon. Rönnen är ett ganska litet träd som inte blir så gammalt. Bara runt 60 vilket är ungt i trädens värld. Barken är slät och gråaktig. Löven påminner om askens med flera bladskivor i par längs en stjälk, och ett ensamt längst ut.
Rönnen blommar i maj-juni med klasar av vita småblommor. De doftar fränt och lockar till sig flugor som hjälper till med pollineringen. Blommornas fruktämnen sväller och framåt hösten är rönnen full av klasar med små röda frukter som kalla rönnbär. Bären innehåller bland annat mycket vitamin C och nyttiga antioxidanter, men eftersom smaken är besk så används de inte mycket av människor. Däremot är de många fåglars favoritföda. Speciellt omtyckta är de av trastar och sidensvansar.
Rönnbären fungerar bra att göra gelé av. Den blir mindre besk om bären först har varit med om frost, eller legat i frysen. Rönnens ved är ljust brun och hör till de träslag som ger bäst och jämnast värme när man eldar. Virket är segt och tåligt. Därför har rönn använts i utsatta delar av träkonstruktioner, t ex som ekrar i trähjul.
Oktober - Lönn
Lönnen hör till de träd som kallas ädellövträd. Det är lövträdarter som är viktiga för mångfalden av fåglar, djur och insekter. Dessa träd förekommer främst i södra Sverige, vilket även gäller lönnen som saknas i norra Norrland.
Lönnens blad är stort med fem flikar. Bladen kan utveckla klara, starka, gulröda färgtoner under hösten. Trädet blommar med kvastar av gulgröna blommor i april innan bladen spricker ut. Lönnen är en så kallad tvåbyggare, vilket betyder att vissa lönnar bara har honblommor medan andra lönnar bara har hanblommor. Därför är lönnen beroende av pollinerande insekter som kan flyga mellan träden.
Frukterna som bildas under sommaren består av två ihopsittande delfrukter med var sin vinge. När frukten faller till marken bromsas fallet av vingarna och fröna kan spridas längre.
Lönnen blir inte så gammal, bara uppemot 150 år. Men trädet kan bli stort. Sveriges största lönn växte i Alsike utanför Uppsala. Den blev 27 meter hög och 5,5 meter i omkrets.
Lönnträ har använts till finare slöjdarbeten och musik-instrument som gitarrer. Lönn passar även för tillverkning av skateboards, eftersom det är hårt och inte ändrar form så lätt.
November - Ek
Eken är vårt mest kraftfulla träd. Det blir inte så högt, men stammen och grenarna blir grova och kronan kan bli vid. Eken är också känd för sitt hårda virke. Det vetenskapliga art-namnet är robur, vilket betyder just stark och hård. Sveriges äldsta levande ek är Rumskullaeken i Vimmerby kommun. Den tros vara omkring 1000 år gammal.
Eken är ganska vanlig i hela södra Sverige, men utbredningsområdet sträcker sig bara ungefär till Dalälven. Den trivs särskilt bra på näringsrik mark, till exempel på ängar och i hagar.
Eken blommar i maj. Hanens och honans blomma växer på samma träd. Det är honblommorna som efter pollineringen förvandlas till ekollon. Ekens blad är lätt att känna igen med sina rundade flikar. De är mörkt grönglänsande på ovansidan, och ljusgröna på undersidan.
Eken har alltid varit värdefull för människan. De äldsta båtarna man hittat i Sverige har varit flera tusen år gamla urgröpta ekstockar. Långt senare, på 1600-talet, behövdes det ekvirke för att bygga krigs- och handelsfartyg. Man bestämde då att alla ekar i Sverige skulle tillhöra staten.
Ekvirke är hårt och tåligt mot väder och vind. Därför har det använts till att skapa slitstarka golv och till stolpar och konstruktioner utomhus.
December - Gran
Granen är Sveriges vanligaste träd. Trädet är format som en kon, med en rak stam och grenar som växer rakt utåt. Den kan bli 60 meter hög, vilket är högre än alla andra svenska träd. Granens barr är korta och gröna året om. Blomningen sker på våren med röda han- och hon-blommor. Hanblommorna sprider massor av pollen och faller sedan av.
Honblommorna blir kvar och omvandlas till kottar. Innanför varje kottefjäll finns ett frö. Kottarnas frön uppskattas av flera djur, bland annat ekorre och skogsmus. Korsnäbben är en fågel vars näbb är anpassad för att öppna kottefjäll och komma åt grankottens frön.
Förutom fröspridning så kan granen föröka sig genom att grenarna slår rot i marken. På så sätt kan en och samma gran överleva fast en del av trädet har dött. Därför är också världens äldsta träd en gran, och den växer faktiskt i Sverige. Granen har döpts till Old Tjikko och finns i Fulufjällets nationalpark. Old Tjikko är idag 9565 år gammal.
Om du vill ha många gäster till julfirandet så ska du köpa en riktig julgran. Den kan nämligen mycket väl innehålla 10 000 småkryp av uppemot 50 arter, bland annat insekter och spindlar.
Granens virke har många användningsområden. Det lämpar sig bl a som konstruktionsvirke och ytterpaneler. En stor andel av granarna blir också papper.
Januari - Tall
Tallen är det näst vanligaste trädet i Sverige. Den trivs på torr, sandig
mark men även på fuktiga myrar. Den gillar att ha det näringsfattigt.
Tallen bildar vanligtvis en mastlik stam med få grenar och en yvigt
förgrenad krona längre upp mot toppen. Den kan bli omkring 35 meter
hög. Dess barr är mycket längre än granens och är gröna året om. Den
blommar på våren med en hanblomma och en röd honblomma. När
honblomman är pollinerad bildar den en grön kotte. Efter två år blir
den brun, öppnar sig och släpper frön.
Tallen är mycket tålig. Till skillnad från granen vars rötter kryper längs
marken, så borrar sig tallen djupt ner med en så kallad pålrot. Det gör att
tallen inte faller så lätt i hård blåst. Den överlever även skogsbränder
och kan bli uppemot 900 år. Men även efter sin död kan tallen bli
stående flera hundra år. När stammen sedan välter kan den ligga
kvar ett par hundra år till. Under tiden ger den föda, bon och livsmiljöer
åt mängder av fåglar, insekter, svampar och andra varelser.
Tyvärr sågas många tallar ner redan efter hundra år.
Tallens virke kallas furu och är hårdare och mer hållbar än granvirke.
Om tallen har växt på mager mark blir den än mer motståndskraftig.
Äldre timmerhus är ofta byggda i furu. Många
timmerhus från medeltiden står ännu kvar. Sveriges äldsta
timmerhus, Eldhuset på Zorngården i Dalarna, byggdes 1237.
Februari - Asp
Aspen är ett lövträd med rak stam som kan bli omkring 25 meter högt. Det var ett av de första träden som kom till Sverige efter att inlandsisen smält bort (för 10 000 år sedan). Aspen klarar att växa i hela Sverige, även i fjällen upp till 1 200 meters höjd. Dess rötter kan löpa 20 meter ut från stammen. Från rötterna skjuts rotskott upp. De kan bli nya träd. Aspen blommar tidigt på våren, före lövsprickningen. Blommorna bildar håriga hängen.
Gamla aspar är mycket värdefulla för mängder av fåglar och djur. Vissa skalbaggar behöver just aspar där deras larver kan växa. Hackspettar gillar att hacka ut hål i det mjuka träslaget. I de övergivna bohålen kan t ex andra fåglar, mårdar eller fladdermöss flytta in. Man har räknat ut att omkring 1 000 arter är beroende av aspen.
Aspens virke är inte så starkt. Därför används det mest för eldning eller till pappersmassa. Men dess raka fibrer gör aspveden lämplig för ett särskilt ändamål – tändstickor är nästan alltid tillverkade av asp.
Aspen heter Populus tremula på latin. Populus är namnet för trädsläktet popplar som aspen tillhör. Tremula kommer från ”tremulare”, det latinska ordet för darra. Det syftar på aspens blad
som lätt darrar i vinden. Har du hört uttrycket ”darra som ett asplöv”?
Mars - Al
Det finns två sorters al i Sverige, nämligen gråal och klibbal. Förenklat kan man säga att gråalen hör hemma i norra Sverige och klibbalen i södra. Gemensamt för alarna är att de trivs nära vatten. De växer gärna längs strandkanter och utmed bäckar. En bäck kan upptäckas på långt håll om man känner igen alträdens form. Alen har ingenting emot att stå med rötterna i vatten. På sina håll kan alskogar bilda rena ”mangroveträsk”.
Alen blommar med långa hanhängen och kortare honblommor tidigt på våren, långt innan löven växer ut. Honblommorna mognar på hösten till små torra ”kottar” som är fulla med frön. Fröna är försedda med ”flytvästar” och kan därför sprida sig lätt utefter en bäck. Alen släpper sin löv medan de fortfarande är gröna. De behöver inte ta tillvara på näringen i löven, så som andra lövträd gör. Det beror på att deras rötter samarbetar med en så kallad strålsvamp som trädet får näring av istället.
När man precis har sågat ner en al så kan man se att stubben blir orangeröd. Virket är mjukt och bildar inga flisor. Därför är det vanligt att använda alträ för saker som ska vara nära huden, såsom träskor, leksaker och pennor. Spån från al ger god smak när man
tillreder fisk och kött i en rökugn.
April - Björk
Björken är vårt vanligaste lövträd. Det finns tre arter, nämligen vårtbjörk och glasbjörk som förekommer i hela landet, och dvärgbjörk som endast förekommer i norrland. Björken kan bli omkring 25 meter hög. Det mest typiska för utseendet är den vita barken som spricker på tvären och bildar ett mönster av svarta strimmor. Björkens blad är små, spetsiga och bredast närmast skaftet. Björken blommar mest i april-maj. Då kan luften vimla av björkpollen, som en del människor är allergiska mot. Blommorna består av så kallade hängen. Frukterna som kallas nötter har små vingar som gör att de kan virvla iväg med vinden.
Björken gillar att vara först på plats. Den var bland de första träden att etablera sig i Skandinavien efter att inlandsisen hade smält bort för 10 000 år sedan. När en skog har huggits ner vill björken genast växa på hygget. Björken är ”törstig” och bra på att suga upp vatten med rötterna. En fullvuxen björk kan ”dricka” 600 liter vatten på ett dygn, men det mesta försvinner ut i luften genom bladen. På våren tillverkar björken mycket sav. Det är en söt vätska som innehåller en del ämnen som är nyttiga för människor. Saven tappar man genom att borra ett hål i stammen och sticka in ett rör. Men man måste be markägaren om lov!
Björkens trä är ljust och hårt. Det används bland annat till papperstillverkning, brasved och finare plywood. Björknäver är ett bra tändmaterial till brasan.
Maj - Lind
Linden kan bli flera hundra år gammal och upp till 30 meter hög. Den har en kraftig och knotig stam och en rund, vid krona. Bladen känns lätt igen eftersom de är formade som hjärtan. Den växer gärna på stenig mark och är vanlig i södra Sverige men mer ovanlig norrut. Linden blommar sent på sommaren.
Blommorna är vita och sitter i knippen på ett skaft. På skaftet sitter ett avlångt blad. När blommorna mognar till små runda frukter fungerar bladet som en helikopterpropeller. På så vis kan fröna flyga iväg och spridas med vinden.
Förr trodde man att linden skyddade mot faror. Därför är det vanligt att se vackra planterade lindar nära mänskliga boplatser. Förr skar man kvistar av lind och andra lövträd som extra vinterföda åt djuren. Det kallas att hamla. Hamlade lindar får en tjock stam och en liten bollformad krona. Lindträ är mjukt och har ofta använts för träsniderier. Vasaskeppets alla träfigurer är snidade i lindträ.
Den svenska vetenskapsmannen Carl von Linné har fått sitt namn efter en lind. Hans ursprungliga efternamn var Linnaeus, som hans far hittade på åt sig själv när han skulle bli präst för över 300 år sedan. Han tänkte då på en mäktigt lind (en ”linn”) i sin hemtrakt Jonsboda i Småland och gjorde om ordet så det lät latinskt. Jonsbodalinden föll omkull år 1823, men trädet finns på sätt och vis kvar – man har förökat skott från dess rötter.
