Maja och Harry ska till mormor. Dem är på väg till tåget för att åka till Malmö där mormor bor. Själva bor dem i Växjö. Mormor ska möta dem när de kommer fram för Maja och Harry vet inte riktigt vart hon bor. Det är första gången de åker tåg själva, så de är lite nervösa . De har med sig lite packning för att dem ska sova över i två nätter hos mormor.

-När kommer tåget? frågade Harry. -Snart tror jag, mamma sa att det skulle komma klockan 13:00, svarade Maja. -Okej, då är det nog snart, sa Harry. -Visst är det härligt med vinter, sa Harry. -Ja, verkligen! Snön är extra fin i år tycker jag, sa Maja. -Jag med, sa Harry.

-Vad är det där för spännande vagn? frågade Maja. -Jag vet inte vi kollar, svarade Harry. -Ja, det gör vi, sa Maja. -Kom vi springer, ropade Harry som redan hade börjat springa. -Jag går upp först, sa Maja snabbt. (Maja klättrar upp). -Jag kommer inte upp, sa Harry lite ledsamt. -Jag hjälper dig, sa Maja och räckte fram handen. -Tack så mycket, sa Harry och blev genast lite gladare.

-Titta där kommer tåget, skrek Maja. -Jaa, äntligen, skrek Harry tillbaka. -Spring,sa Maja. Tut tut hör man loket låta. Lokföraren ser lite arg ut när hon tittar på Maja och Harry. Maja blir lite rädd. Men de fortsätter att springa ändå.

-Inte springa här!! sa Lokföraren argt och tittade på Maja och Harry. -Förlåt, sa de i kör lite ledset. -Jag menar inte illa, jag vill inte vara arg, jag är bara rädd om er så att ni inte skadar er, ni kan trilla på spåret eller nudda el tråden det blir inte bra då, sa Lokföraren som genast kändes snäll. -Okej, sa Maja. -Vart är det ni ska åka? frågade Lokföraren? -Vi ska till mormor, sa Harry. -I Malmö, la Maja till. - Okej, gå på tåget så åker vi, sa Lokföraren.

Maja och Harry går på tåget. De fick sitta med lokföraren som heter Karin för att de inte var så gamla. Maja och Harry var fem år. -Är det första gången ni åker tåg själva? frågade Karin. -Ja, det är det, sa Maja. -Vi älskar att åka tåg, sa Harry. -Ja, det gör vi, sa Maja. -Ja, det gör jag med ska ni veta, sa Karin. -Nu är vi framme, sa Karin. -Ja, och där är mormor, sa Harry. Hej då! Karin, sa Maja. Hejdå! Karin, sa Harry. Hejdå! ungar, sa Karin tillbaka.