Kapitel 10
Berättelse på svenska
Där i garaget under påsklovet hade vi känt att en lösning på hela mysteriet var nära. Vi visste att jorden skulle finnas endast tre meter från framlyktan på cykeln som fortfarande hängde i sin ställning. Och ledtråden hade vi framför oss:
Grattis Leo, din rundtur i rymden närmar sig sitt slut. Jag hoppas att du tyckte resan var spännande. Men av alla himlakroppar du besökt är väl jag – Tellus – ändå din favoritboll?
Att Tellus är ett annat namn för jorden visste både Luna och Jag. Men hur vi än letade hittade vi inget i garaget som kunde föreställa vår planet.
Och så kom den fjortonde maj, dagen då jag fyllde tio år. Gräsmattorna hade äntligen börjat bli gröna och träden var fulla av nyutspruckna blad. Jag hade blivit ordentligt firad av mamma och Stella med frukost på sängen. På eftermiddagen skulle det bli tårtkalas. Luna hade varit hos mig sedan morgonen, och när farmor dök upp var vi ivriga att få visa upp vårt renoveringsobjekt. Farmor bara gapade och sa att cykeln såg ut precis som när hon var ung. Det tyckte vi var väldigt roligt att höra. Sedan gick farmor in för att hjälpa mamma och Stella med att förbereda kalaset. Eftersom Luna och jag inte fick följa med – det var visst väldigt hemligt – gjorde vi de sista förberedelserna för en premiärtur med Raketen. Vi justerade stänkskärmarna, smörjde kedjan och polerade hjulens nav. Medan vi arbetade hörde vi fotsteg och glasklirr från vardagsrummet som låg vägg i vägg med garaget.
Det kändes som en extra födelsedagspresent att få testa Raketen på själva födelsedagen. Vi tog på oss varsin hjälm och gick till Storstensparken, området mellan Lunas och min gata. Parken heter så för mitt på den stora planen ligger en väldigt stor sten. Den har en jätte slängt dit en gång, säger de vuxna, men det trodde vi inte ens på när vi var små. Vi kallade den meteoriten, för vi var istället säkra på att det var en sten från yttre rymden som kraschat hos oss.
Det som var bra med Storstensparken var att det inte fanns några bilvägar. Men det fanns en lekpark, en bollplan, massor med klätterträd och en bäck. Både jag och Luna lärde oss att cykla på småvägarna i Storstensparken. Nu testkörde vi Raketen på samma vägar. Den funkade jättebra, men en sista justering behövdes – sadeln satt lite löst.
– Jag hämtar skiftnyckeln, sa Luna och sprang iväg.
Jag tyckte att hon såg en aning klurig ut. Kvar stod jag och betraktade den stiliga cykeln. Jag kände mig jättestolt och bestämde mig för att hitta fler gamla saker att meka med i framtiden.
Luna dröjde. Efter en stund tyckte jag mig höra mammas röst. Hade hon ropat mitt namn? Jag gick hem, hängde tillbaka cykeln i sin ställning och tvättade händerna. Sedan gick jag in genom ytterdörren. Därinne var det märkligt knäpptyst och mörkt.
Jag tog av mig skorna och gick genom köket som var helt öde. Jag undrade vart alla hade tagit vägen, och fortsatte in i det skumma vardagsrummet. Där fick jag syn på något på middagsbordet. När jag närmade mig insåg jag vad det var. En jättestor chokladboll. Äkta Kurres, med krossade hasselnötter! Var den till mig?
Jag tittade mig omkring. Det vore inte så trevligt av mig att börja kalaset utan de andra. Men jag kunde inte låta bli att sätta mig ner och känna doften av bakverket. Plötsligt tändes alla lampor och musik sattes igång. Från olika gömställen runt om i vardagsrummet tittade de fram. Mamma, farmor, Stella, Luna och hennes pappa. Nu såg jag alla serpentiner och ballonger i taket. På ett ögonblick var bordet dukat med bullar, saft och en stor födelsedagstårta.
Alla ställde sig runt bordet och sjöng för mig. Jag fick hurra-rop och presenter. Sedan klingade farmor i glaset och harklade sig.
– Lille Leo, sa hon och plirade mot mig. Nu är du tio år. Det betyder att du har flugit tio varv runt solen. Men du är också just hemkommen från en annan slags resa i solsystemet. En himlakropp för varje år av ditt liv.
Jag var tvungen att tänka efter.
1. Solen – biblioteksaulan,
2. Merkurius – pingisbollen,
3. Mars – Bakreflexen på Lunas pappas cykel
4. Neptunus – farmors fiskskål
5. Venus – flaggstångsknoppen
6. Jupiter – snöbollen
7. Uranus – discokulan
8. Saturnus – scouternas grillplats
9. Månen – cykellampan.
– Det fattas en, sa jag. Jorden.
– Tänk inte på det, sa Stella. Ta och ät min present istället. Specialbeställd från Kurres – extra stor.
– Äntligen, sa jag och lyfte upp chokladbollen.
På fatet låg en liten lapp med texten Tellus. Såklart!
– Tellus, min favoritboll! utbrast jag.
Alla skrattade, och äntligen kunde kalaset börja.
Det var alltså farmor som låg bakom allt det här. Det hade jag inte kunnat tro. Jag kommer nog inte få reda på hur hon burit sig åt för att planera mysteriet så bra. Men en sak vet jag: Jag hade aldrig kunnat lösa det utan Luna.
Ladda ner kapitlet som PDF ->>
Ladda ner lärarhandledning som PDF ->>
Story in English
There in the garage during the Easter break, we had felt that a solution to the whole mystery was near. We knew that Earth would be only three meters from the front light on the bike, which was still hanging in its stand. And we had the clue right in front of us:
”Congratulations, Leo, your tour of space is coming to an end. I hope you found the journey exciting. But of all the celestial bodies you visited, isn’t I – Tellus – your favorite planet?”
Luna and I both knew that Tellus is another name for Earth. But no matter how much we searched, we couldn’t find anything in the garage that could represent our planet.
Then came the fourteenth of May, the day I turned ten. The lawns had finally started to turn green, and the trees were full of newly sprouted leaves. I had been properly celebrated by Mom and Stella with breakfast in bed. In the afternoon, there would be a birthday cake party. Luna had been with me since the morning, and when Grandma showed up, we were eager to show off our renovation project. Grandma was amazed and said the bike looked just like it did when she was young. We thought that was very amusing to hear. Then Grandma went inside to help Mom and Stella with the party preparations. Since Luna and I weren’t allowed to follow – it was supposedly very secret – we made the final preparations for a maiden ride with the Rocket. We adjusted the fenders, oiled the chain, and polished the wheel hubs. While we worked, we heard footsteps and the clinking of glass from the living room, which was next to the garage.
It felt like an extra birthday present to test the Rocket on my actual birthday. We put on our helmets and went to Storstens Park, the area between Luna’s street and mine. The park is named after the big stone in the middle of the large field. Adults say a giant once threw it there, but we didn’t believe that even when we were little. We called it the meteorite because we were convinced it was a rock from outer space that had crashed near us.
What was great about Storstens Park was that there were no roads for cars. But there was a playground, a ball field, lots of climbing trees, and a creek. Both Luna and I learned to ride bikes on the paths in Storstens Park. Now we test-rode the Rocket on those same paths. It worked great, but one last adjustment was needed – the saddle was a bit loose.
”I’ll get the wrench,” Luna said and ran off.
I thought she looked a bit sneaky. I stood there admiring the stylish bike. I felt very proud and decided to find more old things to tinker with in the future.
Luna was taking a while. After a while, I thought I heard Mom’s voice. Had she called my name? I went home, hung the bike back on its stand, and washed my hands. Then I went in through the front door. Inside, it was strangely silent and dark.
I took off my shoes and walked through the kitchen, which was completely empty. I wondered where everyone had gone and continued into the dim living room. There, I saw something on the dining table. As I got closer, I realized what it was. A giant chocolate ball. A real Kurres, with crushed hazelnuts! Was it for me?
I looked around. It wouldn’t be very nice of me to start the party without the others. But I couldn’t resist sitting down and smelling the treat. Suddenly, all the lights came on and music started playing. From various hiding places around the living room, they all appeared. Mom, Grandma, Stella, Luna, and her dad. Now I saw all the streamers and balloons on the ceiling. In an instant, the table was set with buns, juice, and a large birthday cake.
Everyone gathered around the table and sang for me. I got cheers and presents. Then Grandma clinked her glass and cleared her throat.
”Little Leo,” she said, squinting at me. ”Now you are ten years old. That means you have flown ten laps around the sun. But you have also just returned from another kind of journey in the solar system. One celestial body for each year of your life.”
I had to think.
1. The sun – the library hall,
2. Mercury – the ping pong ball,
3. Mars – the rear reflector on Luna’s dad’s bike,
4. Neptune – grandma’s fishbowl,
5. Venus – the flagpole knob,
6. Jupiter – the snowball,
7. Uranus – the disco ball,
8. Saturn – the scouts’ grill site,
9. The moon – the bike lamp.
”One is missing,” I said. ”Earth.”
”Don’t think about it,” Stella said. ”Instead, have my present. Specially ordered from Kurres – extra large.”
”Finally,” I said, lifting the chocolate ball.
On the plate was a small note with the text ’Tellus.’ Of course!
”Tellus, my favorite ball!” I exclaimed.
Everyone laughed, and finally, the party could begin.
So it was grandma behind all this. I couldn’t have guessed. I probably won’t find out how she managed to plan the mystery so well. But one thing I know: I could never have solved it without Luna.