Kapitel 4
Berättelse på svenska
”Jag har en känsla av att det var något lurt med den där ekorren…” säger Joppe. ”Den fick oss att krypa genom Torpsnåret och sedan dess har den här skoldagen inte varit som andra”. Kompisarna närmar sig tunnelns utgång. De känner doften av vinter, och mycket riktigt – därute har vintern kommit. Marken är täckt av snö och den iskalla luften är full av virvlande snöflingor! ”Om det här inte varit så knasigt så skulle jag bara älska det!” säger Tuva. ”Jag älskar det hur knasigt det än är”, säger Salim. ”Tur att det är så nära till skolan”, säger Joppe. ”Annars skulle våra blöta jackor förvandlas till stelfrusna rustningar!”. Framme vid skolan är allt som vanligt, förutom att det inte är den årstid barnen hade väntat sig. Som vanligt är det bilkaos! Tuvas, Salims och Joppes skolgård är toppen med klätterträd och bollplan och massor av saker att göra på rasterna. Det är helt enkelt världens bästa skolgård förutom en ganska viktig detalj: avlämningsplatsen! Eller rättare sagt att det inte finns någon avlämningsplats. Därför blir det fullt med bilar som trängs utanför skolan, och det kan vara riskfyllt. Medan barnen går upp för tunneltrappan funderar de på en lösning. ”Antingen måste området runt skolan göras om, eller så får eleverna börja gå och cykla till skolan istället”, tycker Salim. ”Fler borde göra som vi och använda apostlahästarna!” säger Joppe som just lärt sig att det betyder ”gå till fots”. ”Det är visserligen sant”, säger Tuva. ”Men det finns faktiskt de som måste ha skjuts, och dessutom kommer det alltid finnas elever som kommer med skolbuss.” De kommer fram till att det ska ta upp frågan med sin lärare, en gång för alla!
Inne på skolgården kommer halva klassen springande. Alla är upprymda över snön, men ingen verkar tycka att något speciellt konstigt har hänt, förutom en sak. ”Varför är ni så blöta om kläderna?”, frågar Jasmine. Men just då drar Joppe Salim och Tuva i jackärmarna och pekar på klassrumsfönstret. Där hänger en adventsstjärna och på fönstren sitter adventsljusstakar av papper upptejpade. Och första ljuset är tänt. Kompisarna tittar förvånat på varandra, men säger inget till någon.
De smiter in lite före inringningen. När de hängt upp sina kläder på tork går de i samlad tropp till klassrummet där klassläraren Petter sitter vid sitt skrivbord. ”Välkomna!” säger Petter. ”Vi har ett förslag.” säger Tuva. ”Vi måste få en säker avlämningsplats vid skolan”, säger Joppe. ”Jaha…” säger Petter ”och hur tänkte ni det skulle gå till?”. ”Det är just det vi ska ta reda på!” säger Salim. ”Vi föreslår att skolan bjuder in till ett föräldramöte, tillsammans med skolans rektor och kommunens trafikplanerare, du vet hon som hjälpte oss med att kartlägga skolvägen!” säger Tuva. ”…Låter ju väldigt smart” funderar Petter. ”Jag lovar, jag ska prata med rektorn.”
När skoldagen är slut samlas barnen vid klädhängarna. ”Vilken tur att kläderna har torkat” säger Salim. ”Följer ni med till musikrummet?” säger Tuva. ”Jag måste hämta min fiol, för jag har lektion på kulturskolan”. De tar sina skor i händerna, hämtar fiolen och går ut ur skolan genom lärarnas utgång. Vid dörren hänger lärarnas lilla kalender. Just när Tuva öppnar dörren får Salim syn på den och läser: 13 januari, namnsdag Knut…
Story in English
“I have a feeling that there was something odd about that squirrel…” says
Joppe. “It made us crawl through the Crofter’s Hedge and since then, this
school day has been unlike any other”. The three friends approach the exit
to the underpass.
They smell winter in the air, and indeed winter has arrived at the other end.
The ground is covered in snow and snowflakes swirl around in the freezing
air! “If this wasn’t so weird I would just love it!” says Tuva. “I love it no
matter how weird it is”, says Salim. “Luckily, we’re not too far from
school”, says Joppe. “Otherwise, our wet coats would turn into frozen
suits of armour!”. When they arrive at school, everything is normal, aside
from the fact that it is not the season the children had expected.
As usual, there is complete chaos at the drop-off area! Tuva’s, Salim’s and
Joppe’s schoolyard is great, with trees to climb and a playing field and lots
of things to do at break time. It is simply the best schoolyard in the world,
except for one fairly important detail: the drop-off area! Or rather, that there
is no drop-off area. That is the reason there are cars everywhere outside
the school and it can be dangerous.
While the children walk up the steps from the underpass, they try to think
of a possible solution. “Either the area around the school has to be
redesigned, or the pupils will have to start walking and cycling to school
instead”, Salim suggests. “More people should do what we do and go by
foot!” says Joppe. “That is certainly true”, says Tuva. “But there are some
pupils who need to go by car, and there will always be pupils who have to
take the school bus.” They conclude that they will bring the matter up with
their teacher, once and for all!
When they enter the schoolyard, half the class come running towards
them. Everybody is elated about the snow, but nobody seems to think that
anything particularly strange has happened, except one thing. “Why are
your clothes so wet?”, Jasmine asks. But at that moment Joppe pulls at
Salim’s and Tuva’s sleeves and points to the classroom window.
An Advent star lantern is hanging there and the windows are full of Advent
candlesticks made of paper with the first candles lit. The three friends look
at one another in astonishment, but do not say anything to anybody. They
sneak inside a little before the bell rings. Once they have hung their clothes
up to dry, they walk together to the classroom where their teacher, Petter,
is sitting at his desk. “Welcome!” says Petter. “We have a suggestion.”
says Tuva. “We have to get a safe drop-off area at our school”, says
Joppe. “Ok…” says Petter “and how would you go about doing that?”.
“That is precisely what we are going to find out!” says Salim.
“We suggest that the school invites the parents to a parents meeting,
together with the headmaster and the local communes traffic planner, you
know, the lady who helped us map out our route to school!” says Tuva.
“…That sounds very clever” Petter remarks. “I promise, I’ll speak to the
headmaster.”When school ends, the children congregate by the coat
racks. “I’m glad our clothes have dried” says Salim. “Are you coming with
me to the music room?” asks Tuva. “I have to pick up my violin, because I
have a class at the Culture School”. They pick up their shoes, get the violin
and leave the school by the teachers’ exit. The teachers’ little calendar is
hanging by the door. Just as Tuva opens the door, Salim sees it and reads:
January 13, we celebrate the name Knut…